Jag gillar inte gå runt och vara så där osäker hela tiden. Då alla tror att jag faktiskt har ett mål i livet när jag i verkligheten inte har en aning om vad jag håller på med dag in dag ut. DÅ känns det surt .
Jag skulle vilja vara den jag vill vara, men jag kan inte va det. Jag kommer inte kunna ...
Just de tankarna får mig att aldrig försöka, eller aldrig ens ha den tanken om att övervinna rädslan som jag bär runt hela jävla tiden. Jag är rädd för att vakna en dag och va den där personen jag alltid velat vara och ändå va så olycklig !
Jag vill glida förbi folk , va den där ensamma vargen bland de. Jag vill nå dit men samtidigt inte. Jag törs helt och enklet inte ens sätta bränsle på denna tanke. Det får mig må skit. Samtidigt vill jag mer än allt annat ... nå dit.
Jag har blivit den där personen jag alltid fruktat för att vara en dag. Den där otacksamma jäveln bland folk . Men det sägs och det är sant , att även då man har allt , så kan man ändå känna den där saknaden hos andra som inte har det du har.
Vi folk är olika , det jag strävar för , kanske du inte vill ha , det jag inte vill ha , kanske vill du ha. Livet är så bred med många val möjligheter och svåra beslut , det tackar jag för vår skapare , Allah för. Det väcker upp en till liv igen, även då man är vid liv.
Tackar för allt jag har och kommer att ha i framtiden. Jag minns att jag för en vecka sen aldrig tackat vår skapare , Allah ,
För varje andetag ,för varje mat och dryck jag fick i mig för varje kärlek jag fick och för varje kram och för varje kunskap och tårar , skratt ,leende ,sömn och allt annat jag fick. En ny dag för mig var , en "vanlig" ny dag innan. Men så upptäckte jag en dag att jag aldrig hade tackat den som har givit mig allt detta. För allt vi har fått! Tack Allah !
Så nu försöker jag få tillbaka alla dess tid och då jag har vart otacksam. Då jag aldrig har sagt tack till alla som faktiskt fått mig att må bra då jag har haft det dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar