Alla vi har vänner ....på ett och annat sätt. Vi har personer som är alltid vid vår sida ...oavsett vilken väg vi tar ...är de där för oss och stöder oss. Men ibland känns det som om jag tar den där vägen helt själv. Inga vid min sida. Från dagis till nu. Människor försvinner från min sida ... one by one. Vad som är orsaken till det vet jag inte. Men en sak är säkert att jag inte är så beroende av männsikor.
Detta har väckt mig och varje gg jag träffar en ny människa är jag allltid mig själv. Tills den dagen jag blir lämnad av den. När jag inser eller märker att vissa inte vill vara med mig. Tar jag aldrig själv steget och kontaktar de. För jag kommer alltid vara där för de ...även då de valt att inte höra av sig.
På grundskolan träffade jag en väldig go själ. Denna människa var med mig alltid och jag kände aldrig mig ensam pga av henne. Vi hade våra ups and downs days men de dagarna jag minns mest är de goa dar vi spenderade här och där med varandra. Som två tvillingar var vi klister vid varandra. Vi ringde hem till varandra även då vi var tillsammans hela dagen. Hon var min andra halva och jag var hennes andra halva. Hon var den som fick mig alltid att le och den jag alltid sökte skydd eller tröst hos. Jag är en väldig öppen ,men på insidan är jag stängd som en mur. jag vågar aldrig uttrycka mig från hjärtat eller vågat gråta hos någon axel. Jag är den som aldrig söker en axel att luta sig mot. Men med henne kunde jag göra det, till en viss grad. Folk kunde inte heller se oss utan varandra .
Men så hände det som inte fick hända (få inga hemska tankar nu) att vi valde olika vägar. Vi var soulmates men vi var fortfarande två olika individer. Så under sommaren höll vi kontakt och sen började vi gymnasiet. Åren flög och vi blev strangers ..... sad but true. Vi som alltid var med varandra. Började nu bara ringa eller smsa varandra på högtider ,eller bara när ena fyllde år eller genom att planera ett träff med varandra. Vi som alltid spontant träffade varandra eller alltid hade saker att berätta för varandra. Blev awkward. Så vår ljus slocknade där. Vi har kontakt med varandra men vi har vuxit ifrån varandra ...i guess
Sammasak på gymnasiet var vi en gäng vänner. Som svor att efter gymnasiet att hålla kontakten med varandra. Men löftet blev tom efter sommaren ..... tråkigt.....
Under 2011 träffade jag massa nya människor due to schoool and gröna lund. Men alla verkar ha hittat andra... och jag ...mig själv. Jag förblev den där "flickan" som andra tycker så himla synd om.....fråga mig inte varför de gör det. Har aldrig fått nån konkret svar från de.Men deras blickar säger mig mer än tusen ord.....
Så riktiga vänner är något jag aldrig haft eller kommer ha i framtiden . Jag bryr mig inte så himla myk , jag har bara skrivit detta inlägg ....for fun...hehehe
Nää men jag är så himla trött på alla nowdays......skärskillt på de som bara vill träffas ...för de känner att de måste göra det.... alltså tvingar sig för att må bra.... euww !!
För många känslor i quess .... men det vart skönt o skriva av sig. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar